Inte särskilt, men ibland. Bara kanske. Nej, inte alls... Jo, absolut. Eller? Är det så? Kan det vara så? Jo, jo, det är säkert sant... Ganska så nära, jag vet, hahaha. Nej, va? Nej inte alls, det är bara fånigt! Dum du är *skratt*

Min plan för veckan är att ta dag för dag. Leva spontant. Palla planera, liksom. Oväntade saker händer ju, man kan inte leva efter ett schema.

HUR KÄNNS DET NUDÅ? HUR FAN KÄNNS DET NU? A PIECE OF NORWAY, SÅ JÄVLA ÄGDA NI ÄR!! MISTER BO HAR ÄGT ER ALLA! ALLAH I HIMMELEN, FAN KOM OCH GÖR LITE SKIT HÄR NERE, VA?

ÄRE NÅN SOM NOTERADE ATT MITT INLÄGG OM FREDAGAR ÄR SKRIVER PÅ EN TORSDAG!? JAG ÄR BAH SÅ JÄVLA ANTARKTIS! SÅ IN I HELVETES SKÖN! BAJS!

Någon mer än jag som ser veckodagarna som färger? Måndagar är gula, tisdagar är vitgula, onsdagar är brungråa, torsdagar bruna, fredagar röda, lördagar orange, söndagar rödrosa. Fredag är röd. Röd kan symbolisera kärlek och hat. Imorgon ska jag och Lisus dra in till stan och parta loss, så det är ju röd som i glad. Men samtidigt röd som i hat, ett eldigt, brinnande hat. Ett hat mot en person i min klass. Närmare exakt, en kille. Mycket exakt, någon som börjar på D. D som i Döden, Disaster eller Dålig.

Som sagt, ett brinnande hat och en önskan att få slå ihjäl den här personen. Ingenting skulle glädja mig mer än att få, med mina egna händer, utplåna denna person smärtsamt och utdraget från jordens yta.
Det ska jag nog önska mig i julklapp!