Hm...

Har du någon gång suttit på en buss, den sitter fast i en lång bilkö, du är extremt uttråkad och ett gäng killar sittar och glor på dig, varav en av de är din klasskompis? Jag har. Vad jag gjorde? Jag hade velat dela ut en varsin käftsmäll till killarna, men som tur för dem så brukar jag inte våld när jag är bland andra människor.

Men jag tittade ut genom fönstret och såg en gammal gubbe och hans fru (?) som gick, om än extremt långsamt, fram på gatan. Jag undrade vad de hade gjort när de var unga, vilka liv de levt, hur de träffade varanda. Var de klasskompisar? Gamlingarna försvann och två tonårstjejer gick förbi i rakt takt. Vart skulle de? Vad skulle de göra ikväll? Hur såg deras liv ut? Vilka problem hade de?

En ganska ung kvinna med en barnvagn jäktade förbi och jag insåg att hon kunde ha blivit våldtagen eller slagen tidigare i sitt liv. Det syns inte alltid utanpå.

Tänk att alla människor, varje individ man såg i stan eller överallt har en historia. De har säkert haft väldigt jobbigt någon gång i sitt liv. De har varit lyckliga, de har lärt känna andra människor, de har blivit en del av samhället.

Tragiska, spännande, hemska, lyckliga historier smälter in i varandra, färger blandas ihop till en enda grå massa. Två identiska människor med samma bakgrunder kan gå förbi varandra utan att se varandra.

Vi ser ner på vanligt stadsfolk som aldrig haft någon spänning i sitt liv. Gör vi rätt då?

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0